Det är svårt att fånga en sån där sagolik morgon, som det var igår, på bild precis så vacker som den är. Ljuset och dimman, och frosten såklart, gör allt en smula magiskt. Morgonen, skulle jag nog säga, är den vackraste tiden på dagen. Det har nog med det bleka morgonljuset att göra. Men i alla fall så tog jag några bilder innan jag åkte iväg till jobbet. Lite runt om kring i trädgården, men även på taklöksstrutarna jag knåpade ihop till gravarna till farmor, farfar, mormor och morfar. Något lite mysigare och sötare än det traditionella kände jag för, och sen tycker jag själva strutformen är vacker att lägga också. Och nästan självklart kom det i ett litet hjärta också, det är ju ändå det den här helgen handlar om.
